S O F I E

Nu kan jag prata igen, men näsan rinner och jag hostar sönder lungorna. tar en cigg. det blir bättre en stund. sen hostar jag slem. tar ett glas rött. känner mig ganska snygg och tänker på min kille..men så börjar näsan rinna och den lilla sexighet som levde i 3 sekunder dog. tar lite mer rödtjut. börjar bli trött... idag är första dagen på 4 dagar som jag ska sova i min egna säng. I tisdags efter läkarbesöket kom min man hem till mig och vi åt kryddstark wok och han pratade. jag försökte prata... han ville inte att jag skulle vara ensam hemma när jag var sjuk (jag är värre en 5 snubbar ihop när jag blir sjuk) så vi åkte tills hans mamma där jag vart bosatt och blivit ompysslad och matad. Herregud vad skönt! Då mina födäldrar sedan något år tillbaka inte bor i göteborg så har jag liksom ingen som kan ta hand om mig när jag känner mig som en 6 åring och vill berätta för ALLA att jag är sjuk och det är synd om mig.. tror det är något komplex från barndommen som ligger kvar... fick ju två småsystrar när jag var 2..de skrek och tog all tid. fick all uppmärksamhet..HALLÅ?! jag dåååå!!!!?? har ni glömt mig mamma o pappa?? se mig också! vad gör man? jo man börjar bli ett riktigt pain in the ass...matvägra,aggresiv,slås syskonen och gapa. Men allt det har ju ändrats nu.. gud ja! ja gapar inte lika mkt..eller aa ja svär istället..ja slår inte mina syskon längre, men det kan bero på att de kan slå tillbaka och att den ena är stolt ägare till en svensk varghund... känns liksom som en dålig idee..men det där med maten har jag VERKLIGEN lyckats med. jag äter ikapp det jag inte åt förr och har inga som helst problem med att tröstäta eller äta fast jag är mätt.

inget konstigt alls