YOUHADABADDAY
idag har vart en såndär jobbig jävla dag..med gråten i halsen under jobbet och illamående på¨träningen..trodde seriöst att jag skulle kräkas inne i aerobicsalen..har sovit så dåligt och vart i full gång med träning, träffa vänner, röja ut gammal skit,slänga saker..att jag helt glömt bort viktiga saker..jag har glömt bort mig själv i det här. jag har inte tillåtit mig att vara ledsen. även om det bara är jag som vet de stunderna jag är ledsen och stirrar mig blint på telefonen och tänker att NU, NU kom det nog ett sms eller u ringer den snart..eller ska jag ringa? nä ingen vet det. och jag tänker inte göra det..inte låta det komma tårar för din skull. jag vägrar!
men men..jag är ju faktiskt bara människa och kan inte bosätta mig på varken jobbet,gymet eller bland massa vänner och fester och fika och allt vad det nu varit hela tiden.jag måste låta mig må dåligt. och nu har jag gjort det. tillåtit mig att vara ärlig om hur jag känner och hur jga har känt jävligt länge. att jag vill en sak men har inte kunnat..att jag gjort allt i hopp om att det skulle ändras..men en kan inte göra allt när det är två om en sak. om inte viljan finns från båda håll så går det faktiskt inte. och viljan har inte funnits..kanske aldrig, kanske vid några tillfällen..eller så fanns den i drömmarna. hur som helst så kommer det att gå över..precis som man alltid sagt "tiden läker alla sår" annars kan man ju alltid hugga av benet eller som jag känner just nu..det ruttna på kroppen. bort med det. för att jag känner miglurad..som bortblåst.
jag fick inte ens en förklaring... jag var inte värd det snacket. jag var inte värd att få prata själv öga mot öga. jag var inte ens värd ett hejdå.
men för mig är jag värd mer, mycket mer och mer därtill! jag förtjänar det bästa. och inte det här
Kommentarer
Trackback
